Senaste dagarna har det varit VARMT, både inomhus och ute, ja nästan värre ute.
Får alltid ett styng av dåligt samvete när jag klagar över det fina vädret, men jag kan inte riktigt trivas i det, svettighet och svullna fötter är bland det värsta jag vet.
Veckan har varit okej, ett informationsmöte på af, samtal från ett par utbildningscenter gjorde att pulsen höjdes en aning, blev stressad av att få flera alternativ och alla på samma dag och sen försöka bestämma mig, allt med tanken att helst så vill jag stanna på praktikplatsen över sommaren, men njet, arbetsförmedlingen är VÄLDIGT angelägen att kasta in oss i aktivitetsgarantin i olika utbildningar.
Det första mötet med information om valdiering, dvs få papper på sina kunskaper, lät iofs mycket bra, men sen hade jag precis innan fått lite info om en administrativ utbildning som skulle kunna passa mig bra, till det en teknikinriktad (utbyte kvinnligt / manligt ) utbildning där man fick prova på ett mansdominerat yrke, vilket jag inte är så intresserad av.
Då allt är jättebråttom så bestämde jag mig att ge den adminstrativa utbildningen chansen i första hand, ev skulle de påbörja en valdering senare i sommar också, så ev. kan det vara en möjlighet då om jag inte går den adminstrativa.
Ska på besök till detta Office business center på tisdag, se hur de jobbar osv, man får även gå igenom en test och sen utvärdera om jag är lämplig.
Det jobbiga i det hela är väl att jag knappt kan tacka nej om de nu vill ha mig, OM det nu blir aktuellt att jag ska börja så tänker jag be om att få prata med min handläggare först innan jag säger ja, fast jag vet att han säkert gärna vill skicka in mig där.
Får känslan att af köpt in ett antal utbildningar och måste skicka in arbetslösa på dessa platser snarast möjligt nu när det har dragit igång, eftersom alla är så jäkla angelägna att ragga upp deltagare med en himla fart.
Visst det är bra att de gör något, fast för oss som gått i över två år utan jobb och inget brytt sig nämnvärt förut, och min handläggare verkar vara ganska på och vill få fart på saker och ting, jag kan bara tala för mig själv men efter att både gått hemma en lång tid och blivit avskärmad från arbetslivet och därtill mått dåligt i perioder så blir det jobbigt att slängas in så här.
Och lite tråkigt då jag känner att jag äntligen börjar att landa med praktikjobbet, efter första veckan så var jag tveksam om jag orkade med det, och jag är verkligen ingen som ger upp i första taget.
Men nu känner jag att jag att det känns bra, har kommit in i rutiner, och att jag tycker det är roligt och trivs så bra med jobbet och arbetskamrater gör sitt till, fast jag måste ju på samma gång tänka att det är bara tillfälligt, inget jobb jag kan fortsätta med eller ens ha chansen att få som ett "riktigt" arbete, men att få några månader utan att behöva hoppa hit och dit på annat hade känts bra.
Sen har det förstås krånglat med in första utbetalning av aktivitetsstöd, suck ... till en del mitt fel men det är så typiskt, vad tar jag en annan dag måste göra mig i ordning här nu, ska ut till mina föräldrar och träffa brorsbarnen.
Både de och jag ska sova över och om lille herr P får bestämma så blir det väl en och annan fisketur som vanligt.
Ska leta på något linne och shorts jag kan ha, så jag får lite färg på mina feta armar och ben.
Och till sist, idag fyller världens sötaste gerbiltjejer 1 år, grattis Alice o Agnes !!!!
Oj då, glömde helt bort bussdramatiken, får väl dra det kort då, i torsdags morse så blev min buss kapad av fyra poliser, två kom patrullerande längs perongen vid stadens resecentrum där bussen stannar och så snart vi stannat kom en polisbil med ytterligare två poliser och svängde in framför bussen.
En polis plockade fram något ur bagageutrymmet vilket jag inte kunde se vad det var, satt långt bak i bussen, sen gick han ombord, pratade lite med chauffören, sen kom den i polisbilen medåkande polisen också på och även han började diskutera med chauffören.
Sen fick vi i högtalaren veta att bussen skulle byta chaufför och att det skulle bli stopp en stund, som så många andra så valde jag då att kliva av och gå resten av vägen till jobbet.
Passerade främre delen av bussen och då stod även de två poliser som kommit till fots vid bussdörren.
Nyfiken som man är så undrade jag såklart vad som hänt, min första tanke var att det var någon de letade efter då första polisen klev på, lite i smyg kollade jag av övriga passagerare men tyckte inte mig se någon som på något sätt såg misstänkt eller mystisk ut .. :-)
Sen gick det mer över till att tro att de ville prata med chauffören om någon incident som kanske hade hänt tidigare på morgonen.
Jag berättade på jobbet när jag kom fram, blev några minuter sen efter att ha stressat över stan, och min chef sa att det är nog chaffören de haffar för något han gjort, men jag sa att nej det tror jag inte, känner ju igen chauffören sen många år, inte för jag känner honom mer än till utseendet egentligen men ändå, man byter några ord då och då framförallt med dem som kört länge, då jag varit trogen bussåkare i många år.
Är väl godtrogen också, vill inte tro det värsta om någon .. Fick dock förklaringen senare på kvällen via nättidningarna ....
(hm .. fungerade inte att länka i texten, får bara upp tom ruta, men länk finns i rubriken istället)
Först tyckte jag synd om honom, och fy fan vilket hemskt sätt att bli haffad så där med massor av folk omkring då bussen var fullsatt, men ändå måste man ju tänka på vilken risk han utsatte oss för i trafiken.
Jag märkte inte ett dugg, i någon av tidningarna stod det att det varit busspassagerare som reagerat och inte arbetskamrater, men det kan ju ha varit både, spelar väl ingen egentligen vilket, det är lika illa ändå vad som hänt.
Nej nu måste jag rusa in i duschen !
9 juni 2007
6 juni 2007
Hej Sverige !
det är väl bäst att påvisa lite optismistisk patriotism en dag som denna, om inte annat så se det bra ut för Sverige i fotbollsmatchen i skrivande stund ...
Inget nationaldagsfirande dock för mig, har använt dagen till att få en hel del tvätt gjord, plockat undan lite här hemma och latat mig mig en hel del också där emellan.
Varmt och skönt är det ju också, jag svettas ju ganska mycket så sol och värme är lite tudelat för mig, tycker om solen men samtidigt så blir det jobbigt, jag hatar att vara svettig och känna mig ofräsch, få svullna fötter.
Går man sen på stan och ser alla som ser närapå oförskämt fräscha ut när man själv känner sig helt genomblöt är det inte kul, och nu när jag jobbar och vi har urusel ventilation och inga kylaggregat så är det ännu mindre kul ... I tisdags när jag kom hem så var min bh helt blöt, fick slänga av mig all kläder och sätta på fläkten här, helt ljuvligt var det.
Ska stax gå och lägga mig, slut på mitt nattsuddarliv för tillfället och jag måste säga att det känns skönt, förutom då att jag med viss svårighet tar mig upp på morgonen, men så har det alltid varit, jag är helt enkelt ingen morgonmänniska.
Trivs jättebra på min arbetspraktik, men är rädd att jag får hoppa på den här utbildningen om jag antas, har inte fått tag på anordnaren än, ska ringa igen imorgon, mig gör det inget om det drar ut på tiden men jag måste väl så lika bra att få det gjort.
Annars så är det möte på arbetsförmedlingen imorgon fm, sen jobba på em, det är marknadsafton här imorgon vilket innebär att de flesta affärer har öppet till kl 22.
Jag jobbar bara till kl 16, och vi har öppet till kl 19, så det blir ingen riktigt sen kväll på vårat place, och det ligger lite bortom de mest centrala affärerna så lika bra kanske, inte kul att stå där till sena kvällstimmen om det inte är någon kundtillströmming.
Fast vi har halva priset på allt så jag tror nog att det blir lite rush under dagen, känns tom lite tråkigt att inte få vara med på fm är jag är borta på mötet, trivs så himla bra, känns tråkigt att veta att jag inte kommer att vara kvar där så länge.
Fast vem vet, inte blir det något fast jobb eftersom Röda korset bygger mycket på frivillig verksamhet, men då vi är ett gäng arbetslösa som praktiserar där nu så har några varit där något år, så om jag inte får något jobb eller annan utbildning som jag vill eller måste hoppa på så kan jag kanske vara där längre än till mitten av augusti som är mitt slutdatum just nu.
Ska ev. göra lite egen second hand shopping i butiken imorgon, bäst att passa på när det är ännu billigare än vanligt, egentligen har de närapå oförskämt låga priser på mycket fina saker så det är absolut prisvärt annars också, men med min skrala kassa så passar det bra med riktigt låga priser.
Vi som jobbar där får såklart handla i butiken, men det är strikta regler på att allt som kommer in måste prismärkas och komma ut i butiken först, och det måste tom vara ute i butiken några timmar innan vi får köpa, just för att det inte ska bli så att "gobitarna" som ev. kommer in aldrig hittar ut till köparna.
Som det är nu så får ju kunden då minst ett par timmars försprång och sen får även vi slå till om vi så vill.
I och för sig så är det väl inget jag absolut behöver, men vi har mycket fina skinnväskor just nu som jag ev. kan tänka mig om nån av dem finns kvar.
Kanske något par skor, kläder finns mängder fina men inte så mycket i min storlek tyvärr, hade jag varit en 38 eller kanske ännu hellre en stl 36 så hade jag kunnat göra grymma fynd, så mycket snyggt finns men väldigt mycket är i de små storlekarna.
Just nu har vi bla mängder av fina sommarklänningar, och jag är så kär i en 50 talsinpirerad bomullklänning som jag inte på långa vägar kommer i *suck* och andra också, men som sagt, ingen av dem är till för en tjej med väl tilltagna kurvor.
Och jag kan ju bara inte köpa för att ha att titta på, och drömma att komma i dem kan jag ju men just nu känns det långt dit och jag tar ett steg i taget, hur många gånger har jag inte sparat eller tom köpt plagg som jag en dag SKA komma i, sen om det nu ändå skulle vara så att jag en dag gör det så är risken stor att de bara fortsätter att bli hängandes i garderoben.
Vi får se vad jag kommer hem med, eller inte kommer hem med ...
Nu ska jag lyssna lite på cd-bok och försöka sova.
Flickorna är ute på sitt kvällspass här och rumlar runt i buren, ibland så låter det så mycket när de jagar varandra i buren att jag förvånas över att de inte skadar sig, fast det kanske låter värre än vad det är när det tjongar till i hela buren när de far fram.
Fast jagar varandra gör de inte så jätteofta, det är mest grävande, då de låter som en helikopterpropeller eller gnager på det tjocka papprullarna och låter som en mindre såg.
Men det är kul med sällskap så jag klagar inte, jag älskar mina småtjejer.
Fast just nu kan jag inte låta bli att känna sorg i hjärtat när jag ser dem, inte för deras skull dock utan för vår Luddis katt som inte är med oss längre, känns bara så overkligt att han är borta, jag har inte riktigt kunnat ta in det än.
Jag och min bror ordna till hans viloplats med fina stenar i söndags, vi ska sätta någon växt också som kan slingra mellan stenarna så får han det riktigt fint.
natti natti
Inget nationaldagsfirande dock för mig, har använt dagen till att få en hel del tvätt gjord, plockat undan lite här hemma och latat mig mig en hel del också där emellan.
Varmt och skönt är det ju också, jag svettas ju ganska mycket så sol och värme är lite tudelat för mig, tycker om solen men samtidigt så blir det jobbigt, jag hatar att vara svettig och känna mig ofräsch, få svullna fötter.
Går man sen på stan och ser alla som ser närapå oförskämt fräscha ut när man själv känner sig helt genomblöt är det inte kul, och nu när jag jobbar och vi har urusel ventilation och inga kylaggregat så är det ännu mindre kul ... I tisdags när jag kom hem så var min bh helt blöt, fick slänga av mig all kläder och sätta på fläkten här, helt ljuvligt var det.
Ska stax gå och lägga mig, slut på mitt nattsuddarliv för tillfället och jag måste säga att det känns skönt, förutom då att jag med viss svårighet tar mig upp på morgonen, men så har det alltid varit, jag är helt enkelt ingen morgonmänniska.
Trivs jättebra på min arbetspraktik, men är rädd att jag får hoppa på den här utbildningen om jag antas, har inte fått tag på anordnaren än, ska ringa igen imorgon, mig gör det inget om det drar ut på tiden men jag måste väl så lika bra att få det gjort.
Annars så är det möte på arbetsförmedlingen imorgon fm, sen jobba på em, det är marknadsafton här imorgon vilket innebär att de flesta affärer har öppet till kl 22.
Jag jobbar bara till kl 16, och vi har öppet till kl 19, så det blir ingen riktigt sen kväll på vårat place, och det ligger lite bortom de mest centrala affärerna så lika bra kanske, inte kul att stå där till sena kvällstimmen om det inte är någon kundtillströmming.
Fast vi har halva priset på allt så jag tror nog att det blir lite rush under dagen, känns tom lite tråkigt att inte få vara med på fm är jag är borta på mötet, trivs så himla bra, känns tråkigt att veta att jag inte kommer att vara kvar där så länge.
Fast vem vet, inte blir det något fast jobb eftersom Röda korset bygger mycket på frivillig verksamhet, men då vi är ett gäng arbetslösa som praktiserar där nu så har några varit där något år, så om jag inte får något jobb eller annan utbildning som jag vill eller måste hoppa på så kan jag kanske vara där längre än till mitten av augusti som är mitt slutdatum just nu.
Ska ev. göra lite egen second hand shopping i butiken imorgon, bäst att passa på när det är ännu billigare än vanligt, egentligen har de närapå oförskämt låga priser på mycket fina saker så det är absolut prisvärt annars också, men med min skrala kassa så passar det bra med riktigt låga priser.
Vi som jobbar där får såklart handla i butiken, men det är strikta regler på att allt som kommer in måste prismärkas och komma ut i butiken först, och det måste tom vara ute i butiken några timmar innan vi får köpa, just för att det inte ska bli så att "gobitarna" som ev. kommer in aldrig hittar ut till köparna.
Som det är nu så får ju kunden då minst ett par timmars försprång och sen får även vi slå till om vi så vill.
I och för sig så är det väl inget jag absolut behöver, men vi har mycket fina skinnväskor just nu som jag ev. kan tänka mig om nån av dem finns kvar.
Kanske något par skor, kläder finns mängder fina men inte så mycket i min storlek tyvärr, hade jag varit en 38 eller kanske ännu hellre en stl 36 så hade jag kunnat göra grymma fynd, så mycket snyggt finns men väldigt mycket är i de små storlekarna.
Just nu har vi bla mängder av fina sommarklänningar, och jag är så kär i en 50 talsinpirerad bomullklänning som jag inte på långa vägar kommer i *suck* och andra också, men som sagt, ingen av dem är till för en tjej med väl tilltagna kurvor.
Och jag kan ju bara inte köpa för att ha att titta på, och drömma att komma i dem kan jag ju men just nu känns det långt dit och jag tar ett steg i taget, hur många gånger har jag inte sparat eller tom köpt plagg som jag en dag SKA komma i, sen om det nu ändå skulle vara så att jag en dag gör det så är risken stor att de bara fortsätter att bli hängandes i garderoben.
Vi får se vad jag kommer hem med, eller inte kommer hem med ...
Nu ska jag lyssna lite på cd-bok och försöka sova.
Flickorna är ute på sitt kvällspass här och rumlar runt i buren, ibland så låter det så mycket när de jagar varandra i buren att jag förvånas över att de inte skadar sig, fast det kanske låter värre än vad det är när det tjongar till i hela buren när de far fram.
Fast jagar varandra gör de inte så jätteofta, det är mest grävande, då de låter som en helikopterpropeller eller gnager på det tjocka papprullarna och låter som en mindre såg.
Men det är kul med sällskap så jag klagar inte, jag älskar mina småtjejer.
Fast just nu kan jag inte låta bli att känna sorg i hjärtat när jag ser dem, inte för deras skull dock utan för vår Luddis katt som inte är med oss längre, känns bara så overkligt att han är borta, jag har inte riktigt kunnat ta in det än.
Jag och min bror ordna till hans viloplats med fina stenar i söndags, vi ska sätta någon växt också som kan slingra mellan stenarna så får han det riktigt fint.
natti natti
31 maj 2007
Sorg
idag känns livet tungt, och av någon anledning så kommer det alltid då jag just tänkt att nu ... då har livet kommit någorlunda i balans ...
Och två stora anledningar är dels att en av mina kattpojkar blev överkörd natten till torsdag och hittades död av min bror i morse, det är ju en av hans kattpojkar men jag har ju liksom adopterat dem lite då jag inte vill ha egen kisse här i stan.
Så tråkigt och sorgligt, men oron har funnits där hela tiden då han bor ganska nära en väg som är ganska trafikerad plus att den är känd för att många gasar på just på sträckan utanför där han bor.
Fast nu var det ju Luddisen, en mycket speciell halvperser pojke som oftast håller sig nära huset och inte är ute långa stunder, men igår så ville han ut på kvällen och blev utsläppt, det är ju annars andra kattbrorsan som är mest angelägen om att vara ute och lite oroande springer mycket över vägen.
Har haft en stor klump i magen idag, min bror ringde i morse och berättade, och jag tycker dels synd om honom eftersom jag vet hur fäst han är vid sina kattpojkar och förstås så sorgligt att det skulle hända och att han inte klarade sig, men om det nu ändå var ämnat att hända så får jag väl tänka att det var bäst som skedde, hade han varit illa skadad men vid liv hade det känts jobbigt ifall det inte fanns något att göra.
Han såg helt fin ut och var inte alls skadad utvändigt, så han måste ha fått en ordentlig smäll som tog så att han bara orkade ta sig en kort bit då han hittades på en annan mindre väg som leder just förbi min brors hus och där är i princip ingen som åker nattetid annat än min bror eller de andra som bor i huset där den går förbi.
Nu är han i alla fall begravd i mina föräldrars trädgård, usch jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Sen är det en annan mycket jobbig sak jag måste genomgå imorgon, försöker förtränga det tills jag är där imorgon, annars vet jag inte om jag orkar.
Men på något sätt så klarar man ju mer än man tror, vet inte riktigt var det kommer att leda heller vilket känns som en enorm oro i mig för tillfället.
Förhoppningsvis ordnar det sig med det också, jag blir bara så ur balans och ångestfylld när livet vänds till något svårt att genomgå, jag vill bara sluta att existera då, men hur som helst så brukar jag orka mig fram fast jag tror att det inte går.
Och två stora anledningar är dels att en av mina kattpojkar blev överkörd natten till torsdag och hittades död av min bror i morse, det är ju en av hans kattpojkar men jag har ju liksom adopterat dem lite då jag inte vill ha egen kisse här i stan.
Så tråkigt och sorgligt, men oron har funnits där hela tiden då han bor ganska nära en väg som är ganska trafikerad plus att den är känd för att många gasar på just på sträckan utanför där han bor.
Fast nu var det ju Luddisen, en mycket speciell halvperser pojke som oftast håller sig nära huset och inte är ute långa stunder, men igår så ville han ut på kvällen och blev utsläppt, det är ju annars andra kattbrorsan som är mest angelägen om att vara ute och lite oroande springer mycket över vägen.
Har haft en stor klump i magen idag, min bror ringde i morse och berättade, och jag tycker dels synd om honom eftersom jag vet hur fäst han är vid sina kattpojkar och förstås så sorgligt att det skulle hända och att han inte klarade sig, men om det nu ändå var ämnat att hända så får jag väl tänka att det var bäst som skedde, hade han varit illa skadad men vid liv hade det känts jobbigt ifall det inte fanns något att göra.
Han såg helt fin ut och var inte alls skadad utvändigt, så han måste ha fått en ordentlig smäll som tog så att han bara orkade ta sig en kort bit då han hittades på en annan mindre väg som leder just förbi min brors hus och där är i princip ingen som åker nattetid annat än min bror eller de andra som bor i huset där den går förbi.
Nu är han i alla fall begravd i mina föräldrars trädgård, usch jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Sen är det en annan mycket jobbig sak jag måste genomgå imorgon, försöker förtränga det tills jag är där imorgon, annars vet jag inte om jag orkar.
Men på något sätt så klarar man ju mer än man tror, vet inte riktigt var det kommer att leda heller vilket känns som en enorm oro i mig för tillfället.
Förhoppningsvis ordnar det sig med det också, jag blir bara så ur balans och ångestfylld när livet vänds till något svårt att genomgå, jag vill bara sluta att existera då, men hur som helst så brukar jag orka mig fram fast jag tror att det inte går.
28 maj 2007
En jobbarvecka
har jag nästan klarat av, imorgon är det en vecka sen jag började på min arbetspraktik, att öva att arbeta eller ja, vet inte vad det är tänkt att vara, en återslussning tillbaka till arbetslivet när man varit arbetslös länge.
Hur som helst så har det gått bra, fast jag har varit helt slut, har inte orkat skriva ett ord här, och inte göra så mycket annat heller.
Fötterna har tagit mest stryk, hårt golv att gå på, och bara att vara på benen och igång hela dagarna är lite annat än vad jag har varit van vid.
Och det är alltid mycket att ta in när man kommer till ett nytt ställe, både med arbetsuppgifter och arbetskamrater.
Kändes dock lite bättre i benen idag, för jag misströstade lite i fredags när jag med superömma fötter och värkande knä gick hem, orkar jag verkligen jobba heltid ... och hur i helvete ska jag orka söka jobb också när jag jobbar heltid och är helt slut i både kropp och huvud när jag kommer hem, men jag avvaktar lite, som sagt känns det något bättre idag, och jag får väl se till att jag får gå ifrån på dagtid och söka jobb/skriva ansökningar när jag behöver.
Får se hur länge jag blir kvar på samma ställe, till mitten av augusti ser det ut som till att börja med, sen kanske jag får hoppa på något annat, fast jag föredrar nog ändå att göra ett "riktigt" jobb än att ingå i något annat form av projekt, men vi får väl se vad som erbjuds.
Sen ska vi inte ens börja tänka på det ekonomiska .. blir ett ordentligt glapp nu mellan a-kassan och aktivitetstödet, och det blir helt fel med utbetalningarna också, tidsmässigt alltså, men vad ska jag göra, lever i princip på existensminimum idag och har inga pengar över att hålla någon buffert när jag får vänta över en månad på pengar, får leva på två dagars a-kassa som jag får på torsdag närmsta månaden.
Om jag har tur får jag så det räcker till hyran om ca 2 veckor, jag lämnade in för ca 10 dagar idag vilket kommer om allt fungerar om ca 2 veckor, förhoppningsvis tidigare, sen får jag vänta en månad efter det till jag får för en hel månad.
Är ju van vid 2 veckors betalning och nu blir det annat, på ett sätt bättre, för jag tycker det är lättare att planera ekonomin för hela månaden, men det är ju inte optimalt när jag får vänta nästan två månader på att det ska börja fungera.
Så det blir till att leva snålt, hoppas kunna hanka mig fram på lite buderaförsäljning, det är bara att hålla tummarna att jag fortsätter sälja så jag har till det allra nödvändigaste.
Lite tv-tittande nu och sen blir det sängen, jobbar kl 8-16 fyra dagar i veckan och en dag kl 10-18, denna vecka är den "sena" dagen på fredag, om inte annat skönt med lite sovmorgon den dagen jag börjar något senare.
Hur som helst så har det gått bra, fast jag har varit helt slut, har inte orkat skriva ett ord här, och inte göra så mycket annat heller.
Fötterna har tagit mest stryk, hårt golv att gå på, och bara att vara på benen och igång hela dagarna är lite annat än vad jag har varit van vid.
Och det är alltid mycket att ta in när man kommer till ett nytt ställe, både med arbetsuppgifter och arbetskamrater.
Kändes dock lite bättre i benen idag, för jag misströstade lite i fredags när jag med superömma fötter och värkande knä gick hem, orkar jag verkligen jobba heltid ... och hur i helvete ska jag orka söka jobb också när jag jobbar heltid och är helt slut i både kropp och huvud när jag kommer hem, men jag avvaktar lite, som sagt känns det något bättre idag, och jag får väl se till att jag får gå ifrån på dagtid och söka jobb/skriva ansökningar när jag behöver.
Får se hur länge jag blir kvar på samma ställe, till mitten av augusti ser det ut som till att börja med, sen kanske jag får hoppa på något annat, fast jag föredrar nog ändå att göra ett "riktigt" jobb än att ingå i något annat form av projekt, men vi får väl se vad som erbjuds.
Sen ska vi inte ens börja tänka på det ekonomiska .. blir ett ordentligt glapp nu mellan a-kassan och aktivitetstödet, och det blir helt fel med utbetalningarna också, tidsmässigt alltså, men vad ska jag göra, lever i princip på existensminimum idag och har inga pengar över att hålla någon buffert när jag får vänta över en månad på pengar, får leva på två dagars a-kassa som jag får på torsdag närmsta månaden.
Om jag har tur får jag så det räcker till hyran om ca 2 veckor, jag lämnade in för ca 10 dagar idag vilket kommer om allt fungerar om ca 2 veckor, förhoppningsvis tidigare, sen får jag vänta en månad efter det till jag får för en hel månad.
Är ju van vid 2 veckors betalning och nu blir det annat, på ett sätt bättre, för jag tycker det är lättare att planera ekonomin för hela månaden, men det är ju inte optimalt när jag får vänta nästan två månader på att det ska börja fungera.
Så det blir till att leva snålt, hoppas kunna hanka mig fram på lite buderaförsäljning, det är bara att hålla tummarna att jag fortsätter sälja så jag har till det allra nödvändigaste.
Lite tv-tittande nu och sen blir det sängen, jobbar kl 8-16 fyra dagar i veckan och en dag kl 10-18, denna vecka är den "sena" dagen på fredag, om inte annat skönt med lite sovmorgon den dagen jag börjar något senare.
21 maj 2007
Jodå
det gick väl bra idag med af mötet, fattar bara inte varför jag måste ha sån himla måndagsångest.
Det var ju ingen större skillnad från förra besöket som jag gjorde utan några större problem, men idag, ja redan igår kväll så satte ångesten in, hatar att börja veckan med något jobbigt.
Hur som helst så har jag valt att prova på att jobba på Röda korsets secondhand butik, och börjar omgående.
Gick dit och pratade med ansvarig direkt efter af mötet och det verkade bra, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ha ett sånt jobb som "riktigt" jobb så jag bestämde mig direkt, får se hur länge det blir dock, men känns helt okej att prova på.
Lite pirrigt bara att jag ska dit redan imorgon och börja men jag hade dels ingen ursäkt att fördröja det och de verkade pigga på att få mig dit så fort som möjligt.
Så kl 8 i morgon bitti ska jag vara där, och jobba till kl 16.00 om dagarna, någon dag kan bli från kl 10-18 och även lördag om jag vill, och det kan jag väl tänka mig mot att man då får en ledig dag i veckan istället.
Ska gå och lägga mig snart, slut på nattsuddandet nu när jag måste gå upp vid 6-6.30 tiden, och matlådan med spagetti o köttfärsås står klar i kylen.
Är nöjd med läget också, det fanns två andra secondhandbutiker, myrorna och bra o begagnat som också fanns som alternativ, och myrorna ligger i och för sig centralt det också men jag tror de inte var i så stort behov av personal just nu, och den andra där jag iofs gärna hade jobbat då det är mycket fina saker och trevlig personal av vad jag sett vid tidigare besök, men det ligger en bit utanför stan och de har bara öppet för allmänheten två dagar i veckan, jobbar ju gärna ute i butiken oftare om det går, och där kanske jag inte ens fått vara ute i affären alls utan bara plockat upp saker.
Sen fanns det några mer "pepp" alternativ hos bemanningsföretag mm, men det lät inte riktigt lika lockande, nu ska af ändra lite och byta samarbetspartner så det kanske kommer upp något annat jag vill prova senare, om jag nu inte får något jobb förstås ..
En del av mig tänker att varför sa jag inte att jag ville börja nästa vecka, för jag skulle ju bara dit i första hand och kolla vad det innebar men samtidigt så vill jag ju gärna vara där och har ingen anledning att bara fördriva tiden här hemma tills nästa vecka eller när det nu skulle ha börjat.
Det var ju ingen större skillnad från förra besöket som jag gjorde utan några större problem, men idag, ja redan igår kväll så satte ångesten in, hatar att börja veckan med något jobbigt.
Hur som helst så har jag valt att prova på att jobba på Röda korsets secondhand butik, och börjar omgående.
Gick dit och pratade med ansvarig direkt efter af mötet och det verkade bra, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ha ett sånt jobb som "riktigt" jobb så jag bestämde mig direkt, får se hur länge det blir dock, men känns helt okej att prova på.
Lite pirrigt bara att jag ska dit redan imorgon och börja men jag hade dels ingen ursäkt att fördröja det och de verkade pigga på att få mig dit så fort som möjligt.
Så kl 8 i morgon bitti ska jag vara där, och jobba till kl 16.00 om dagarna, någon dag kan bli från kl 10-18 och även lördag om jag vill, och det kan jag väl tänka mig mot att man då får en ledig dag i veckan istället.
Ska gå och lägga mig snart, slut på nattsuddandet nu när jag måste gå upp vid 6-6.30 tiden, och matlådan med spagetti o köttfärsås står klar i kylen.
Är nöjd med läget också, det fanns två andra secondhandbutiker, myrorna och bra o begagnat som också fanns som alternativ, och myrorna ligger i och för sig centralt det också men jag tror de inte var i så stort behov av personal just nu, och den andra där jag iofs gärna hade jobbat då det är mycket fina saker och trevlig personal av vad jag sett vid tidigare besök, men det ligger en bit utanför stan och de har bara öppet för allmänheten två dagar i veckan, jobbar ju gärna ute i butiken oftare om det går, och där kanske jag inte ens fått vara ute i affären alls utan bara plockat upp saker.
Sen fanns det några mer "pepp" alternativ hos bemanningsföretag mm, men det lät inte riktigt lika lockande, nu ska af ändra lite och byta samarbetspartner så det kanske kommer upp något annat jag vill prova senare, om jag nu inte får något jobb förstås ..
En del av mig tänker att varför sa jag inte att jag ville börja nästa vecka, för jag skulle ju bara dit i första hand och kolla vad det innebar men samtidigt så vill jag ju gärna vara där och har ingen anledning att bara fördriva tiden här hemma tills nästa vecka eller när det nu skulle ha börjat.
Oro inför morgondagen
nja egentligen senare idag för jag ser att klockan har passerat midnatt.
Just nu känner jag bara obehag och oro inför mötet med min handläggare imorgon, vi ska ju titta över och bestämma lämplig aktivitet för mig.
Ingen som är livsfarligt men det känns ändå som jag skulle göra mycket för att slippa, men det är väl bara att bita ihop och tänka att det klarar jag.
Antar att det är en rädsla för förändring som ligger under ytan, fast på samma gång välkomnar jag en förändring för just nu känns det mest som ett vaccum att gå hemma och inte göra något, visst söker ju jobb men det har gått så lång tid och inget positivt händer på den fronten.
Självförtroendet har aldrig varit det bästa och nu har det fallit ytterligare, vet inte om jag kan något alls längre, har kommit så långt från alla jobbrutiner att jag blir rädd att jag tappat allt, men så illa ska det väl inte vara, det kommer säkert tillbaka om jag kommer igång.
Hoppas nu bara att det finns något som jag tycker verkar någorlunda intressant och vettigt att sysselsätta mig med ...
Bäst jag försöker sova nu om jag kan, måste upp tidigt i morgon.
To be continued ....
Just nu känner jag bara obehag och oro inför mötet med min handläggare imorgon, vi ska ju titta över och bestämma lämplig aktivitet för mig.
Ingen som är livsfarligt men det känns ändå som jag skulle göra mycket för att slippa, men det är väl bara att bita ihop och tänka att det klarar jag.
Antar att det är en rädsla för förändring som ligger under ytan, fast på samma gång välkomnar jag en förändring för just nu känns det mest som ett vaccum att gå hemma och inte göra något, visst söker ju jobb men det har gått så lång tid och inget positivt händer på den fronten.
Självförtroendet har aldrig varit det bästa och nu har det fallit ytterligare, vet inte om jag kan något alls längre, har kommit så långt från alla jobbrutiner att jag blir rädd att jag tappat allt, men så illa ska det väl inte vara, det kommer säkert tillbaka om jag kommer igång.
Hoppas nu bara att det finns något som jag tycker verkar någorlunda intressant och vettigt att sysselsätta mig med ...
Bäst jag försöker sova nu om jag kan, måste upp tidigt i morgon.
To be continued ....
20 maj 2007
Boklistan Maj 2007
Senast Lästa (alt. lyssnade på) böcker:
1. Skumtimmen - Johan Theorin
2. Systrarna Hietala novell - Åsa Larsson
3. En man med litet ansikte - Helen Tursten
4. Snöstorm och mandeldoft novell - Camilla Läckberg
5. En helt annan historia - Håkan Nesser
6. Människa utan hund - Håkan Nesser
7. Tyskungen - Camilla Läckberg
kommentar: ett gäng böcker av främst gamla favoritförfattare, plus en ny bekantskap i Johan Theorins Skumtimmen.
Samtliga på dagens lista är cd/mp3 böcker, just nu känns det skönt att lyssna, fast jag börjar sakna att ha en bok att läsa och bläddra sidor i, det är en speciell känsla att få en ny bok i sina händer och det vill jag absolut fortsätta med.
Helen Tursten var väldigt efterlängtad och jag gillade historien, men som vanligt så tar det slut alldeles för fort ..
Hittade några korta noveller från Åsa Larsson och Camilla Läckberg, Åsa Larssons gillade jag skarpt, hon står för övrigt högt på min deckardrottninglista.
Camilla Läckbergs novell är okej men hennes övriga böcker är klart bättre. Den senaste Tyskungen har jag skrivit om i egen recension.
Håkan Nesser har jag bara läst enstaka böcker av förut, favoriten är Skuggorna och regnet, Van Veeteren har jag mest stiftat bekantskap via filmatiseringarna.
Krimnalinspektör Barbarotti som figurerar i hans senaste böcker gillar jag och fler böcker med honom kommer jag defintivt att läsa.
Till slut då Johan Theorins Skumtimmen, en mycket trevlig ny bekantskap, gillar historien skarpt och vill väldigt gärna lästa mer.
1. Skumtimmen - Johan Theorin
2. Systrarna Hietala novell - Åsa Larsson
3. En man med litet ansikte - Helen Tursten
4. Snöstorm och mandeldoft novell - Camilla Läckberg
5. En helt annan historia - Håkan Nesser
6. Människa utan hund - Håkan Nesser
7. Tyskungen - Camilla Läckberg
kommentar: ett gäng böcker av främst gamla favoritförfattare, plus en ny bekantskap i Johan Theorins Skumtimmen.
Samtliga på dagens lista är cd/mp3 böcker, just nu känns det skönt att lyssna, fast jag börjar sakna att ha en bok att läsa och bläddra sidor i, det är en speciell känsla att få en ny bok i sina händer och det vill jag absolut fortsätta med.
Helen Tursten var väldigt efterlängtad och jag gillade historien, men som vanligt så tar det slut alldeles för fort ..
Hittade några korta noveller från Åsa Larsson och Camilla Läckberg, Åsa Larssons gillade jag skarpt, hon står för övrigt högt på min deckardrottninglista.
Camilla Läckbergs novell är okej men hennes övriga böcker är klart bättre. Den senaste Tyskungen har jag skrivit om i egen recension.
Håkan Nesser har jag bara läst enstaka böcker av förut, favoriten är Skuggorna och regnet, Van Veeteren har jag mest stiftat bekantskap via filmatiseringarna.
Krimnalinspektör Barbarotti som figurerar i hans senaste böcker gillar jag och fler böcker med honom kommer jag defintivt att läsa.
Till slut då Johan Theorins Skumtimmen, en mycket trevlig ny bekantskap, gillar historien skarpt och vill väldigt gärna lästa mer.
15 maj 2007
Hängt
framför datorn sen strax före 9, ska tvinga mig av stolen och in i duschen snart, och idag bara måste jag städa av lite här hemma, och bättre att börja nu än att inse att dagen snart är slut och sen skjuta upp det ytterligare några dagar.
Vet ju inte riktigt vad som händer efter nästa måndag heller, ska på möte med min af handledare, om jag ska komma igång med någon form av "aktivitet" nu direkt eller om det dröjer, hoppas jag får tänka lite på vad jag vill göra om jag nu inte hittar något direkt jag känner är rätt för mig, för jag antar att jag i första hand ska vara aktiv i någon form av åtgärd så snart som möjligt parallelt med jobbsökandet.
Ska skriva två ansökningar senare idag, ett av jobben känns sådär halvbra, inte riktigt mina kvalifikationer men det andra, ett mer uttalat allround kontorsarbets skulle passa mig riktigt bra. Det första satt jag och funderade på efter att ha hittat det hos af på nätet, tänkte nää .. men när jag sen hämtade posten så hade jag fått det skickat som ett arbete att söka från af så då har jag ju inget val.
Om inte annat så har jag nog fått mer uppmärksamhet från af och handledare på den veckan jag varit inskriven i aktivitetsgarantin än de två första åren jag varit arbetslös.
Känns bra, även om jag inte önskar mig någon som flåsar mig i nacken hela tiden men ändå, egentligen skulle jag ha klagat på min förre handledare för honom kände jag bara att jag jagade utan resultat när jag väl behövde fråga honom om något, visst det finns ett journummer eller vad man ska kalla det man kan ringa och få hjälp o råd, men då jag något nervig för att bli avstängd (ja, jag tänker alltid det värsta) inte hade fått någon ny handlingsplan eller ens tid för att upprätta någon när tiden rann ut, vilket tidigare hade varit så viktigt att passa satta datum i, så fick jag efter en efterlysning på min lokala af (efter att ha sökt handledaren ett antal ggr, per tel o mail) till slut tag i denne herre med svaret att handlingsplanen inte var prioriterad längre, men hur skulle jag kunna veta det ...
Nej nu måste jag verkligen sätta fart här, borde gå ut en stund också, idag ser vädret mycket bättre ut, igår var det allmän seghet o trötthet här, både hos mig och gerbiltjejerna.
Sen har lillebror förresten ett par fina gratis Hultquist örhängen på väg till honom (liknade modell som bilden i föregående post men med hjärta istället).
De ska ju såklart hamna hos mig sen, kom på att jag har ju ett halsband som nästan är en exakt kopia av ett just från Hultquist med hjärthänge som skulle matcha fint till dessa hjärtörhängen.
Fanns bara ett ex kvar också av örhängena , så bäst att passa på, gratis är gott sägs det ju ...
Vet ju inte riktigt vad som händer efter nästa måndag heller, ska på möte med min af handledare, om jag ska komma igång med någon form av "aktivitet" nu direkt eller om det dröjer, hoppas jag får tänka lite på vad jag vill göra om jag nu inte hittar något direkt jag känner är rätt för mig, för jag antar att jag i första hand ska vara aktiv i någon form av åtgärd så snart som möjligt parallelt med jobbsökandet.
Ska skriva två ansökningar senare idag, ett av jobben känns sådär halvbra, inte riktigt mina kvalifikationer men det andra, ett mer uttalat allround kontorsarbets skulle passa mig riktigt bra. Det första satt jag och funderade på efter att ha hittat det hos af på nätet, tänkte nää .. men när jag sen hämtade posten så hade jag fått det skickat som ett arbete att söka från af så då har jag ju inget val.
Om inte annat så har jag nog fått mer uppmärksamhet från af och handledare på den veckan jag varit inskriven i aktivitetsgarantin än de två första åren jag varit arbetslös.
Känns bra, även om jag inte önskar mig någon som flåsar mig i nacken hela tiden men ändå, egentligen skulle jag ha klagat på min förre handledare för honom kände jag bara att jag jagade utan resultat när jag väl behövde fråga honom om något, visst det finns ett journummer eller vad man ska kalla det man kan ringa och få hjälp o råd, men då jag något nervig för att bli avstängd (ja, jag tänker alltid det värsta) inte hade fått någon ny handlingsplan eller ens tid för att upprätta någon när tiden rann ut, vilket tidigare hade varit så viktigt att passa satta datum i, så fick jag efter en efterlysning på min lokala af (efter att ha sökt handledaren ett antal ggr, per tel o mail) till slut tag i denne herre med svaret att handlingsplanen inte var prioriterad längre, men hur skulle jag kunna veta det ...
Nej nu måste jag verkligen sätta fart här, borde gå ut en stund också, idag ser vädret mycket bättre ut, igår var det allmän seghet o trötthet här, både hos mig och gerbiltjejerna.
Sen har lillebror förresten ett par fina gratis Hultquist örhängen på väg till honom (liknade modell som bilden i föregående post men med hjärta istället).
De ska ju såklart hamna hos mig sen, kom på att jag har ju ett halsband som nästan är en exakt kopia av ett just från Hultquist med hjärthänge som skulle matcha fint till dessa hjärtörhängen.
Fanns bara ett ex kvar också av örhängena , så bäst att passa på, gratis är gott sägs det ju ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
