Värme och bussdramatik

Senaste dagarna har det varit VARMT, både inomhus och ute, ja nästan värre ute.

Får alltid ett styng av dåligt samvete när jag klagar över det fina vädret, men jag kan inte riktigt trivas i det, svettighet och svullna fötter är bland det värsta jag vet.

Veckan har varit okej, ett informationsmöte på af, samtal från ett par utbildningscenter gjorde att pulsen höjdes en aning, blev stressad av att få flera alternativ och alla på samma dag och sen försöka bestämma mig, allt med tanken att helst så vill jag stanna på praktikplatsen över sommaren, men njet, arbetsförmedlingen är VÄLDIGT angelägen att kasta in oss i aktivitetsgarantin i olika utbildningar.

Det första mötet med information om valdiering, dvs få papper på sina kunskaper, lät iofs mycket bra, men sen hade jag precis innan fått lite info om en administrativ utbildning som skulle kunna passa mig bra, till det en teknikinriktad (utbyte kvinnligt / manligt ) utbildning där man fick prova på ett mansdominerat yrke, vilket jag inte är så intresserad av.

Då allt är jättebråttom så bestämde jag mig att ge den adminstrativa utbildningen chansen i första hand, ev skulle de påbörja en valdering senare i sommar också, så ev. kan det vara en möjlighet då om jag inte går den adminstrativa.

Ska på besök till detta Office business center på tisdag, se hur de jobbar osv, man får även gå igenom en test och sen utvärdera om jag är lämplig.

Det jobbiga i det hela är väl att jag knappt kan tacka nej om de nu vill ha mig, OM det nu blir aktuellt att jag ska börja så tänker jag be om att få prata med min handläggare först innan jag säger ja, fast jag vet att han säkert gärna vill skicka in mig där.

Får känslan att af köpt in ett antal utbildningar och måste skicka in arbetslösa på dessa platser snarast möjligt nu när det har dragit igång, eftersom alla är så jäkla angelägna att ragga upp deltagare med en himla fart.

Visst det är bra att de gör något, fast för oss som gått i över två år utan jobb och inget brytt sig nämnvärt förut, och min handläggare verkar vara ganska på och vill få fart på saker och ting, jag kan bara tala för mig själv men efter att både gått hemma en lång tid och blivit avskärmad från arbetslivet och därtill mått dåligt i perioder så blir det jobbigt att slängas in så här.

Och lite tråkigt då jag känner att jag äntligen börjar att landa med praktikjobbet, efter första veckan så var jag tveksam om jag orkade med det, och jag är verkligen ingen som ger upp i första taget.

Men nu känner jag att jag att det känns bra, har kommit in i rutiner, och att jag tycker det är roligt och trivs så bra med jobbet och arbetskamrater gör sitt till, fast jag måste ju på samma gång tänka att det är bara tillfälligt, inget jobb jag kan fortsätta med eller ens ha chansen att få som ett "riktigt" arbete, men att få några månader utan att behöva hoppa hit och dit på annat hade känts bra.

Sen har det förstås krånglat med in första utbetalning av aktivitetsstöd, suck ... till en del mitt fel men det är så typiskt, vad tar jag en annan dag måste göra mig i ordning här nu, ska ut till mina föräldrar och träffa brorsbarnen.

Både de och jag ska sova över och om lille herr P får bestämma så blir det väl en och annan fisketur som vanligt.

Ska leta på något linne och shorts jag kan ha, så jag får lite färg på mina feta armar och ben.


Och till sist, idag fyller världens sötaste gerbiltjejer 1 år, grattis Alice o Agnes !!!!

Oj då, glömde helt bort bussdramatiken, får väl dra det kort då, i torsdags morse så blev min buss kapad av fyra poliser, två kom patrullerande längs perongen vid stadens resecentrum där bussen stannar och så snart vi stannat kom en polisbil med ytterligare två poliser och svängde in framför bussen.

En polis plockade fram något ur bagageutrymmet vilket jag inte kunde se vad det var, satt långt bak i bussen, sen gick han ombord, pratade lite med chauffören, sen kom den i polisbilen medåkande polisen också på och även han började diskutera med chauffören.

Sen fick vi i högtalaren veta att bussen skulle byta chaufför och att det skulle bli stopp en stund, som så många andra så valde jag då att kliva av och gå resten av vägen till jobbet.

Passerade främre delen av bussen och då stod även de två poliser som kommit till fots vid bussdörren.

Nyfiken som man är så undrade jag såklart vad som hänt, min första tanke var att det var någon de letade efter då första polisen klev på, lite i smyg kollade jag av övriga passagerare men tyckte inte mig se någon som på något sätt såg misstänkt eller mystisk ut .. :-)

Sen gick det mer över till att tro att de ville prata med chauffören om någon incident som kanske hade hänt tidigare på morgonen.

Jag berättade på jobbet när jag kom fram, blev några minuter sen efter att ha stressat över stan, och min chef sa att det är nog chaffören de haffar för något han gjort, men jag sa att nej det tror jag inte, känner ju igen chauffören sen många år, inte för jag känner honom mer än till utseendet egentligen men ändå, man byter några ord då och då framförallt med dem som kört länge, då jag varit trogen bussåkare i många år.

Är väl godtrogen också, vill inte tro det värsta om någon .. Fick dock förklaringen senare på kvällen via nättidningarna ....

(hm .. fungerade inte att länka i texten, får bara upp tom ruta, men länk finns i rubriken istället)

Först tyckte jag synd om honom, och fy fan vilket hemskt sätt att bli haffad så där med massor av folk omkring då bussen var fullsatt, men ändå måste man ju tänka på vilken risk han utsatte oss för i trafiken.

Jag märkte inte ett dugg, i någon av tidningarna stod det att det varit busspassagerare som reagerat och inte arbetskamrater, men det kan ju ha varit både, spelar väl ingen egentligen vilket, det är lika illa ändå vad som hänt.

Nej nu måste jag rusa in i duschen !