19 oktober - Höst på min planet

bäst jag skriver några ord om hur mycket jag tycker om hösten innan den hinner övergå till vinter...

Hösten är min favoritårstid, även om jag i år haft lite separationsångest från sommaren, men inte för värmen oh nej, den kan jag faktiskt vara utan, mer för att jag har fått komma ut och bort från min lilla bubbla här hemma, släppa tankar och ångest över allt som hänger över mig, det kändes riktigt jobbigt ett tag när alla gick tillbaka till sina jobb och liksom allvaret kom på igen.

Friskt och skönt ute, tom skönt när det regnar, och jag tycker så mycket om att se alla löven i sina skiftande färger.

Sen väntar en vinter som jag inte alls tycker om, då vill jag mestbara gå i ide, men jag kan uppskatta vissa stunder, tex att vara ute i snön med mina brorsbarn men annars, nej inte för mig ...

Tycker det är skönt att få ta på sig vantar och sno en skön halsduk runt halsen, visst jag vill inte frysa men så länge det inte är minusgrader är jag glad.

Sen är det också lite tudelat eftersom vemodet smyger på men ändå så är hösten skön ..



- Höst på min planet -

Jag kanske borde åka utomlands.
Du säger att jag borde se mig kring.
Men jag har inte tid med någon annanstans.
Har inte lust med massa "någonting".

Jag vill se frost ur varje sommardagg.
Jag vill se skymning mitt i rusningen.
Jag vill se vimlet byta ytterplagg.
Jag vill se löven byta färg igen.
Du säger att jag har en liten värld,
men den är större än begär.
Jag vilar under himmelen
i höst på min planet.

Jag sjunger för mig själv,
fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet.

Nu sköljer luften över sommardamm.
Nu landar folk och allting återgår.
Nu går passionen och blir allvarsam,
om någon sådan ännu återstår.

Jag blev utan, men jag klarar mig.
Det finns en park vid Söder Mälarstrand.
Dit kan man gå en stund och vila sig.
Man kan få nog av all panik ibland.

Det är nojor och normer, neuros och rosa neon,
och tomma tal i telefon.

Jag vilar under...

Persiennerna dras ner,
det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.
En nattlig promenad
i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer.

Så jag åker inte utomlands
förrän vintern fäller slutridå.
Här är ett skådespel i höstlövsdans
som jag vill se varenda meter på.

Du säger att jag har en liten värld.
Men den är snygg och full av flärd!

Jag vilar under...

Text: Lars Winnerbäck