är inget ord jag vill använda för vädret just nu, men nog om det, det är väl bara att försöka gilla läget och stå ut...
Har tillbringat dagen med min brorsbarn, börjar nästan gråta när jag tänker på den starka känslan de ger mig, hur ska det då inte kännas att ha egna barn, det vet jag ju tyvärr inte men jag njuter av varje sekund jag träffar de som har så stor plats i mitt hjärta.
Annars är det samma tråkiga liv som det varit ett bra tag nu, allt känns så fruktansvärt tråkigt och långsamt just nu, inte för att lite skön vårluft skulle lösa alla problem men nog skulle det lätta lite på trycket i alla fall.
Främst önskar jag mig till Edinburgh och T nästan varje vaken sekund, vill byta miljö, komma till ett ställe jag vet ger mig lugn och inte förglömma kärlek och närhet, inte sjutton går det att få samma känslor genom en telefonlur eller dator, men det ska bli snart, har lite planer på gång.
Annars är det mest ekonomisk ruin och leda här för tillfället, känner mest ångest att sitta här i min stökiga lägenhet som jag inte ens orkar bry mig om att städa.
Nja, jag ser i alla fall fram emot att åka till Tallin om två veckor med valda delar av familjen.
Har tom tappat orken för att göra smycken, blev nästan rädd ett tag att jag tröttnat men känner samtidigt att så kan det inte vara, för egentligen älskar jag att hålla på med det, men en lite paus får väl lov att infinna sig emellanåt, jag börjar får fler och fler roliga idéer nu som poppar upp så jag kan nog inte hålla mig allt för länge innan jag måste tillverka.
Viktnedgången fortsätter även om det har gått ganska sakta sista månaden, lite leda där också, men jag ger absolut inte upp, jag ska nå mitt mål det är jag helt fokuserad och inriktad på att göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jobbigt att vara så långt från kärleken.
Livet går upp och ner ibland. Men snart är det vår Nelly, och då lever livet igen!
Skicka en kommentar