Oro inför morgondagen

nja egentligen senare idag för jag ser att klockan har passerat midnatt.

Just nu känner jag bara obehag och oro inför mötet med min handläggare imorgon, vi ska ju titta över och bestämma lämplig aktivitet för mig.

Ingen som är livsfarligt men det känns ändå som jag skulle göra mycket för att slippa, men det är väl bara att bita ihop och tänka att det klarar jag.

Antar att det är en rädsla för förändring som ligger under ytan, fast på samma gång välkomnar jag en förändring för just nu känns det mest som ett vaccum att gå hemma och inte göra något, visst söker ju jobb men det har gått så lång tid och inget positivt händer på den fronten.

Självförtroendet har aldrig varit det bästa och nu har det fallit ytterligare, vet inte om jag kan något alls längre, har kommit så långt från alla jobbrutiner att jag blir rädd att jag tappat allt, men så illa ska det väl inte vara, det kommer säkert tillbaka om jag kommer igång.

Hoppas nu bara att det finns något som jag tycker verkar någorlunda intressant och vettigt att sysselsätta mig med ...

Bäst jag försöker sova nu om jag kan, måste upp tidigt i morgon.

To be continued ....