Sorg

idag känns livet tungt, och av någon anledning så kommer det alltid då jag just tänkt att nu ... då har livet kommit någorlunda i balans ...

Och två stora anledningar är dels att en av mina kattpojkar blev överkörd natten till torsdag och hittades död av min bror i morse, det är ju en av hans kattpojkar men jag har ju liksom adopterat dem lite då jag inte vill ha egen kisse här i stan.

Så tråkigt och sorgligt, men oron har funnits där hela tiden då han bor ganska nära en väg som är ganska trafikerad plus att den är känd för att många gasar på just på sträckan utanför där han bor.

Fast nu var det ju Luddisen, en mycket speciell halvperser pojke som oftast håller sig nära huset och inte är ute långa stunder, men igår så ville han ut på kvällen och blev utsläppt, det är ju annars andra kattbrorsan som är mest angelägen om att vara ute och lite oroande springer mycket över vägen.

Har haft en stor klump i magen idag, min bror ringde i morse och berättade, och jag tycker dels synd om honom eftersom jag vet hur fäst han är vid sina kattpojkar och förstås så sorgligt att det skulle hända och att han inte klarade sig, men om det nu ändå var ämnat att hända så får jag väl tänka att det var bäst som skedde, hade han varit illa skadad men vid liv hade det känts jobbigt ifall det inte fanns något att göra.

Han såg helt fin ut och var inte alls skadad utvändigt, så han måste ha fått en ordentlig smäll som tog så att han bara orkade ta sig en kort bit då han hittades på en annan mindre väg som leder just förbi min brors hus och där är i princip ingen som åker nattetid annat än min bror eller de andra som bor i huset där den går förbi.

Nu är han i alla fall begravd i mina föräldrars trädgård, usch jag börjar gråta bara jag tänker på det.

Sen är det en annan mycket jobbig sak jag måste genomgå imorgon, försöker förtränga det tills jag är där imorgon, annars vet jag inte om jag orkar.

Men på något sätt så klarar man ju mer än man tror, vet inte riktigt var det kommer att leda heller vilket känns som en enorm oro i mig för tillfället.

Förhoppningsvis ordnar det sig med det också, jag blir bara så ur balans och ångestfylld när livet vänds till något svårt att genomgå, jag vill bara sluta att existera då, men hur som helst så brukar jag orka mig fram fast jag tror att det inte går.