3 januari 2005 - Fortfarande tomt

så nu är vi inne på det nya året, har legat och funderat på en massa saker, och allt känns förstås fortfarande overkligt och så konstigt efter det som hände efter att tsunamivågen svepte in över alla dessa länder och människor.

Är inte drabbad själv, vet några som var där men ingen som är saknad eller hittad död, men all media gör väl att det inte går att låta bli att dras in, först så ville jag veta så mycket som möjligt, sen blir jag lite ledsen över att jag själv blir avtrubbad av att så många människor verkligen är döda, hemst att tänka på att verkligheten är den att jag inte hade blivit lika berörd om samma sak hänt men att det inte hade varit mycket turister och främst inte svenskar i områdena.

Man kan ju inte ha hela världssamvetet på sina axlar och det dör mängder av människor och främst då tänker jag på alla dessa barn som inte har någon framtid, det finns inte mat och de kan dö av en sån sak att många saknar rent vatten.

Så man kan nästan komma att tänka på att detta är lite av ett uppvaknande för oss "rika" västerlänningar nu när vi själva drabbas och då har vi inte ens förlorat hem och tom att platsen där vi bodde helt enkelt inte finns längre.

Vad man än tror på, och jag själv ser ingen gud uppe på ett moln som är allsmäktig över världen, men det finns krafter och energier omkring oss, och jag vet faktiskt inte om jag ens vill söka en mening för att detta och allt annat som drabbar människor runt om i världen som känns så oändligt orättvist och att det drabbar oskyldiga, men det är så många miljoner människor världen över som har en tro och i den tron så har våra egna handlingar en följd och mening.

Jag grubblar nog vidare själv ett tag, men vet ej om jag kommer fram till något, men en mamma idag som kanske desperat sprang på stranden och sökte och ropade på sina barn efter det att vågen dragit in, och inte får något svar ..... vad vill man skylla på då att just jag skulle hamna i helvetet ..... har tyvärr inget svar .....

Kan inte låta bli att titta igenom alla dessa bilder av leende människor i saknade personer på aftonbladets sida, jag vill inte men kan inte låta bli, och det hemska är att det är så ytterst få som efter ett tag får sin bild utbytt av texten återfunnen, alldeles för få.....

Lämnar ämnet just nu, känner bara en stor sorg för det, och även om jag kommer att älta det här så är det bara för att jag har det ständigt i mina tankar.

Men mitt liv måste på samma gång gå vidare, just nu är det lite vaccum med det också, vill komma till avslut med min jobbsituation och komma vidare, vet ej ens om jag idag vill ha mitt jobb tillbaka om så skulle ske, nej det vill jag faktiskt inte, just nu går mina tankar mer och mer till att jag vill vara med T, och det inte på distans, pratade länge om detta med min mamma i julhelgen, och jag tror faktiskt att jag har kommit till avstamp och känner mig redo att ta steget, kanske behövde vad som hänt hända för att jag skulle våga, just nu känns det som inget annat finns, eller i alla fall det jag verkligen vet att jag vill.

Hade tyvärr en sömnlös natt och har legat länge till sängs, så idag blir nog inte så mycket gjort. Blir lite deppad också att jag är helt pank och har en hel månad framför mig tills jag får pengar igen, men samtidigt så klarar jag väl det också, det är inte helt tomt i skåpen så jag behöver inte gå hungrig men visst är det deppigt ändå, men jag har betalat alla räkningar och har mitt varma hem, min dator, min familj och ja, allt jag behöver egentligen, både materiellt och ja, jag har mina nära och kära omkring mig, dock med lite långt avstånd till vissa för att känna hel harmoni.

Lite kaffe nu, och kanske en film, lånade några dvd filmer av min bror i julhelgen, och lite avkoppling från allt det jobbig omkring, tycker om att ha radion på men den ger bara mer och mer bilder av katastrof och precis som de faktiskt säger på radion just nu så måste man kanske vila lite från det om än korta stunder utan att ha dåligt samvete.