31 januari - Inne

jaha, då var januari också i princip slut, tiden verkligen flyger fram.

Har suttit vid datorn nästan hela dagen, vaknade tidigt, har sovit skapligt i natt, och nätterna före det också, vilket är skönt, men det förmodligen för att jag har varit så trött både av förkylning och brist på sömn från tidigare sömnlösa nätter.

Tänkte gå ut, men oh nej, det blev inställt då jag som vanligt inte har någon större lust att ta mig före något, jag måste ju ut imorgon i alla fall så jag kan köpa shampoo och vad jag nu behöver då istället, så resonerade den "slöa" delen av min hjärna i alla fall och den vinner ju nästan alltid, inget undantag idag.

Jag ska på möte på AF kl 09.30 imorgon så jag får se till att masa mig upp i tid, trodde jag skulle dit på onsdag också men det visade sig vara på torsdag, då för att göra upp min handlingplan och redovisa för vilka jobb jag (inte) sökt tills nu.

Fick världens ryck i lördags morse, vaknade redan kl 5 och var klarvaken, och så rastlös att jag inte ens kunde ligga kvar i sängen, och fick jättemycket på förmiddagen, diskade och städade och ja vet inte allt, ja handlade också allt före kl 10, eller rättare sagt strax efter 10, då affären öppnade då och jag hade varit klar och väntat på att få gå och handla i minst en halvtimme.

Sen blev jag förstås jättetrött och all energi försvann, då gick jag och lade mig och vilade ett tag, somnade och sov av och till nästan hela eftermiddagen och kvällen.

I går så blev det lek och stoj med P, min brorson, han är så kul, och faster är ju lekfavorit så det gäller att hålla fanan högt och hänga med i lekarna. Längtar också tills hans nya syskon kommer, det är beräknat till slutet av februari, skulle vara jättekul med en liten tjej nu, men en till liten kille blir minst lika välkommen.

Usch jag har haft lite dåligt samvete de sista veckorna för att en fd arbetskamrat till mig, han slutade för några år sedan och han var tom min chef ett tag, har ringt mig, jag missade första samtalet och av nyfikenhet så kollade jag numret och fick se att det var han, sen har han ringt vid några fler tillfällen och då har jag varit hemma men jag har inte svarat, känner inte alls för att prata med honom, jag kan ju räkna ut att han fått reda på att jag slutat, och ville prata lite, men så känner jag lite motstånd till att ha någon alls kontakt med honom också för att jag alltid tänker på hur det var för en del år sedan då han fortfarande jobbade, han har alltid velat tafsa lite på oss tjejer på kontoret och vi fick tillslut ta upp det med den chefen som efterträdde honom, och särskilt jag var utsatt som mycket yngre än de andra och kanske inte så mycket mod att ryta till och säga ifrån, men tillslut gjorde jag det ändå och han slutade.

Fick sen reda på att han förmodligen ringt hem till mina föräldrar och sagt att han inte kunnat nå mig, min pappa hade då gett honom mitt mobilnummer vilket han också provat att ringa på förra veckan utan att jag svarat där heller. Min pappa hade fått för sig att han sagt att han var en gammal klasskamrat men jag tror att det var han, och min pappa hade blivit väckt så han kanske inte uppfattade riktigt, och då blev jag faktiskt sur, känner ju att jag vill vara ifred nu så då blev jag ännu mer så att jag inte vill prata med honom.

Nu blev det så illa, eller kanske bra förresten att min fasta telefon inte alltid ringer när det ringer, alltså ingen signal, och jag medan jag idag har letat efter en annan telefon som ska finnas här någonstans kopplat över till mobilen men den hade dåligt laddat batteri och hade stängt av sig, jag hade pratat in ett meddelande att man kunde maila till mig med en adress, lite med tanke på denna fd arbetskamrat då jag känner sån ovilja mot att svara och säga hej, jag vill inte prata med dig ... även om det vore mer ärligt än att bara ignorera och hoppas att han tröttnar ....

Och faktiskt jag fick napp, han hade hört att jag slutat och ville att jag skulle ringa, så jag mailade tillbaka att det stämmer men jag inte har varken tid eller ork till att prata just nu, och hoppas han inte tar illa upp, så jag hoppas han läser det och slutar att terrorisera mig med telefonsamtal, jag blir bara nervig och mår dåligt när det ringer.

Känner mig så feg att jag inte vågar svara och säga direkt vad jag känner, det ska väl inte vara så farligt egentligen, men just nu så går det bara inte.