Men en rolig sak även om vägen dit var ångstfylld (med utegående och bussresa) var att jag träffade min arbetskamrat igen, förra veckan då vi träffades över en lunch så pratade vi just om det här att jag har svårt att ta mig ut och vad att hitta på under dagtid, och vi kom in på ett secondhand ställe som har rykte om sig att vara både billigt och ha ett stort utbud, de har bara öppet någon dag i veckan och då bara några timmar. Så vi bestämde att vi skulle åka dit denna vecka.
Jag kände inte alls för att cykla den dagen så jag tog bussen eller rättare sagt två bussar för att ta mig dit, och vi träffades där. Och det var roligt, först var jag jätteorolig och förstås rädd för paniken, det är nog så, en gång panik ute bland folk och sen finns alltid känslan och framför allt rädslan kvar att det ska hända igen. Men jag försökte hålla mig lugn, vi tog god tid på oss och tittade runt.
Och det var verkligen värt ett besök, jättemycket fina saker som alla är skänkta, inget direkt "lump" alls, nu kanske en del tycker att second hand i sig är lump men jag älskar det, och att göra fynd till superlåga priser är inte fel, och om det man köper är i fint skick så spelar det i alla fall inte mig någon roll om någon annan ägt det förrut. Tror det ändrat sig lite på den fronten också eftersom second hand har blivit mer "inne" men jag vet hur det var när i alla fall jag var något yngre och shoppade runt på tex myrorna, det var inte så bra sett från vissa håll, och jag kan väl säga så att jag nog dumpat de med sådana åsikter för ett bra tag sedan, var nog mer gymnasiekompisar som inte hade samma värderingar som mig, och då talar jag inte egentligen inte alls om att köpa något second hand, det är oväsentligt i det hela.
Kom hem med fyra böcker, bra att ha när jag kan komma igång med läsandet igen, tyvärr så har jag svårt med koncentrationen just nu så det funkar inte så bra, men what the hell det finns i alla fall hopp om livet så någon dag så ska jag väl vara tillbaka till det också.
I dag fredag så har jag faktiskt varit uppe mer eller mindre sedan kl 7, har försökt hela veckan men inte tagit steget till telefonen, men nu ringde jag i alla fall vårdcentralen och fick en tid redan senare samma dag.
Upp på stan med bussen, ville var i god tid då jag skulle byta buss och inte var riktigt säker på vart jag skulle, är lättare med cykeln eftersom det är in närheten av min cykelväg till ena kontoret, men idag med regn och blåst, ingen cykel för mig.
Lite tur i alla fall att vad som riktigt såg ut att blåsa upp till storm samtidigt som det regnade när jag stod i busskuren hade redan lugnat sig då jag kom upp till centrum inte långt efter.
Hann en kortis till kappahl som jag var inne på kort när jag var på väg till second hand stället i onsdags och då såg jag att de hade rea på halsdukar, mössor och vantar. Såg en vintervit halsduk som var jättefin såg ut att vara virkad i grovt garn och det fanns även i beige. Men jag som alltid är svart kände att nja ... och tänkte sedan jag väntar till imorgon och har jag ändrat mig så åker jag upp och hoppas att de finns kvar.
Nu åkte jag aldrig upp igår även om jag vill ha halsdukarna, jag bara "ångestlåg" tills sen eftermiddag och sedan upp ur sängen för lite gem swap och surfing, men kors i taket så gick jag äntligen ned till förrådet och hittade mina två vinterjackor plus vinterskor, så nu är jag mer rustad för kalla dagar.
Men för att i alla fall glädja sig åt det små sakerna i livet, vilket inte är helt fel när allt känns lågt i det stora, så gick jag tillbaka idag och båda "mina" halsdukar fanns kvar, och det blev också ett par beiga fingervantar i fleece också, och knappt 100 kr för allt, det kändes bra och jag fick även handla något vilket alltid i alla fall tillfredställer något inom mig. Jag hade ju kommit på att på min militärgröna jacka så är fodret i huvan vitt och då skulle ju den vita halsduken vara fin, och beige till den svarta, ja varför inte, man ska väl vara lite vågad någon gång i livet ....
Tillbaka till läkarbesöket, fick ta djupa andetag för att hålla mig lugn, jag får alltid såna kväljningar när jag blir så nervös och kan knappt andas, så blev det då min tur, jag fick fram hur jag kände, och vi talade om detta en stund, han kallade mitt tillstånd knäckt, dvs att jag är knäckt just nu, visst det är en depression men i första stadiet så ville han kalla det en krisreaktion på det här med mitt jobb och mitt avslut av detta med alla tillhörande omständigheter, och mitt nästa steg just nu är kuratorskontakt, och usch ja inte så lätt eftersom jag har svårt att prata men jag ska tvinga mig, jag behöver det och jag vill ju faktiskt komma ur det här, fick i alla fall en sjukskrivning på två veckor till att börja med, sen får vi se hur det utvecklas, det är ju inte första gången jag mår dåligt men till vad som utlöst krisen just nu så finns ju en anledning och ett problem som inte är löst bara med att jag inte jobbar kvar.
I fall det är någon som läser nu och ev kommer tillbaka igen så ska jag skriva mer i klartext om mitt "jobbproblem" men eftersom jag inte vet alls hur det kommer att framskrida då det inte är utrett fullt ut än så känner jag att jag inte är redo riktigt än.
Ingen medicinering till att börja med, ska börja med kuratorn först, och även om jag skulle göra nästan vad som helst för att slippa värsta ångesten och smärtan så står jag väl ut ett tag till, och om jag inte blir hjälp att samtalen så får vi se, jag står inte efter att få det heller, är mycket hellre utan.
Det är i alla fall fredagkväll, ska snart fixa lite kaffe, har köpt gott kaffebröd som jag ska gotta mig med, konstigt att jag dels inte har matlust alls, ibland på kvällarna/nätterna och aldrig varit så förtjust i det förut, en godisråtta oh jag men inte så mycket för bullar eller kakor, nu kan jag känna jättesug. Inte bra, kunde det inte har varit efter morötter istället, jag som tänkt köpa det i två veckors tid nu men när jag väl tagit mig till affären så inte har jag tänkt på morötter då inte :-)
Bäst: Klarade att ringa och komma iväg på läkarbesöket, och skönt att påbörjat sjukskrivningen, inte för att jag vill vara hemma och vara sjuk, men som det är just nu så gråter jag hellre hos doktorn än hos arbetsförmedlingen.
Sämst: Hade önskat mig en riktigt shoppingrunda på stan + ångesten när jag är ute bland folk tycker alla tittar på just mig, ser jag ut som en galning eller .... men sen så ser jag mig i spegeln så tycker jag nog att jag ser ut som vanligt, men vad vet jag kanske jag alltid varit en galning mer eller mindre
Lyssnar på: Morrissey
Usch igen ... jag vet inte varför men jag som alltid varit både supernoga och bra på stavning skriver så ofta fel när jag skriver här har jag upptäckt .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar