24 november - Day is done

I kväll för 30 år sedan somnade Nick Drake in i på sitt pojkrum i föräldarnas hus för att inte vakna mer ....

Hans musik betyder väldigt mycket för mig, är så tacksam att han han göra så mycket underbar musik innan han gick vidare, känns lite ledsamt samtidigt som jag vet att han finns kvar i bland oss både i själ och musik.

Day is done blir mitt självklara val som dagens sång, så känslosam och vacker.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sovit, nja inte så värst, satte på morgontvn vid 6 idag också, det känns så mysigt tycker jag när man är uppe tidigt, speciellt nu på vintern, det är fortfarande mörkt ute och jag tänder mina fönsterlampor, och sen ett ljus. Satt uppe och läste tidningen, åt lite mjölk och flingor, kollade datorn, och sedan gick jag och lade mig ett litet tag, hade inte sovit direkt något innan, blev tillslut så att jag helt enkelt gick upp och satte mig och spelade lite flip words på miniclip.com, gillar sånt, och nu börjar jag bli riktigt bra på det, bara svårt att sluta ...

Hade bestämt att jag skulle ta mig i kragen och göra arbetsförmedlingen idag, tänkte först när jag gått tillbaka till sängen, nej jag tar det i morgon istället, men nej det skulle kanske bara vara att det inte blev av alls den här veckan.

Satte klockan på ringning till kl 10, men somnade och sov gott till 12.30, vet ej om jag stängde av alarmet, har inget minne av det.

Hade från början tänkt gå ut ganska tidigt på förmiddagen, men eftersom det har öppet till 16 så skulle jag hinna ändå.

Masade mig in i duschen, känner mig verkligen som ett vandrande lik just nu, blek och glåmig, svart under ögonen, och inte orkar jag fixa till mig med smink heller, så inte konstigt kanske att jag tycker folk tittar på mig när jag är ute.

Just när jag var klar att gå ut så ringde telefonen, och någon på andra sidan luren säger hej det här är xxx xxxxxx från försäkringskassan, hjälp vad är det nu tänkte jag, problem kanske med mina nya inkomstuppgifter kanske eftersom jag inte hade ändrat på många år och då arbetade jag halvtid. Eller om de ville ifrågasätta min sjukskrivning, har ju hört att de har blivit hårdare, speciellt flera med just diagnos som depression har fått avslag.

Och det var lite åt det hållet, först fick jag redogöra för varför jag blivit sjukskriven pga att den först läkaren hade skrivit att jag var i en krissituation i samband med att jag avslutade mitt arbete, och då tyckte fk att nu när jag blev sjukskriven ytterligare en månad att det var länge för en kris ..... Förklarade vad som hänt och sa att jag inte känner mig direkt i kris på samma sätt som när jag sökte hjälp första gången, det är mer en depression som blivit följden och som iofs redan fanns där innan men inte så djupt. Hon ville då lämna över ärendet till deras läkare för utlåtande och ev konsultation med min läkare, och jag såg mest mina väl behövda pengar flyga sin kos, och den läkaren skulle ej heller finnas på plats förrän på tisdag. Men vad skulle jag göra inte mycket annat än att hoppas att hon skulle återkomma nästa vecka med lite bättre besked, förutom att min redan stackars plågade mage värker ännu mer. Hade tagit ett par lugnande eftersom jag inte visste hur jag skulle bli tvungen att redogöra på arbetsförmedlingen och vill inte falla ihop i gråt, jag känner mig så fruktansvärt instabil just nu så det minsta räcker. Men jag föll inte i gråt efter det samtalet tack och lov.

Ut i kylan, ca -5, frös inte så mycket, upp till centrum med bussen, direkt till af, fick vänta ca 30 -40 minuter, gick mycket smidigare än jag trott, hade förberett mig med att fylla i vissa uppgifter genom deras hemsida så det var bara lite formaliteter och jag fick några blanketter och en tid för uppstartsmöte eller vad man ska säga.

Så det kändes bra, kan ju önska nu att jag gjort det tidigare men jag har faktiskt inte kunnat ta tag i något, tror och hoppas att det är mina små piller som faktiskt börjar hjälpa, den här veckan har inte varit bra men jag känner mig lite mer klar i huvudet och kan även om det är hårt motstånd komma till skott med lite saker, även om en minsta sak blir så stor i mina ögon just nu.

När jag var klar tog jag nästa buss till poststället eftersom jag hade ett litet paket att hämta, nåt som var restnoterat när jag skickade efter vid tidigare tillfälle. Och fantastiskt idag kände jag inte alls som jag skulle gå upp i atomer när jag åkte buss eller var inne i affären på samma ställe och handlade, jag brukar bli helt svettig och frånvarande och ha världens hjärtklappning, men än en gång det var kanske de lugnande, har faktiskt låtit bli att ta några även om det känts svårt tidigare det var en kväll då jag fick total ångest och jag bara kände att allt var nog som jag tog en innan jag gick och lade mig.

Sen tillbaka upp på stan och därefter hoppa på min buss hem, gick inte på stan i övrigt, tänkte göra det i morgon istället, så jag har lite att komma ut till då också, mår så mycket bättre även om det känns hårt nu när det är snö och kyla.

Och tro på fan, när jag klivit av bussen så ringde mobilen, såg att det var fk kvinnan igen, och jag skulle skynda mig att svara, men tryckte av misstag på fel knapp så jag tryckte bort samtalet, typiskt mig ! men eftersom jag var nyfiken på vad hon ville så ringde jag upp direkt, men det var telsvarare, men jag kom till växeln och fick efter att lämnad lite namnförslag då jag inte exakt kom i håg vad hon hette tag på henne, hon var på väg hem men sa att hon var glad att jag ringt upp, och det hade helt plötsligt ändrat sig och godkänner nu min sjukskrivning, kändes så skönt, dock med reservation för att jag då jag blev sjukskriven inte var inskriven på arbetsförmedlingen och det medför straff med att jag inte får ersättning för de två första veckorna. Visst kan jag väl överklaga men vet ej om det är någon vits, om det nu är en sån bestämmelse får jag väl ta det, jag skulle ju ha anmält mig direkt när jag slutade jobbet, men allt var bara kaos jag hade nog inte ens sökt läkarvård om det inte hade blivit akut.

Nu har vi väl sedan avstängningsproblemet från a-kassan då om jag ska fortsätta i pengaproblem härvan, vi får väl se hur min läkare bedömmer mig om jag ska fortsätta vara sjukskriven lite till då kanske jag kan klara glappet på så vis, 45 dagar avstängning är ju lite för mycket när man inte har ett öre redan nu.

Frågade fk damen om jag skulle få något alls nu denna månad och det skulle jag, frågade inte hur mycket men får jag bara lite så klarar jag nog mig, lånar pengar till hyran, resten får vänta om möjligt. Har dessvärre inga släktingar eller vänner med pengar heller, mina föräldrar ställer upp men då min pappa också är sjukskriven och min mamma inte jobbar heltid så har de inte så mycket till övers heller. Och kuratorn jag pratade med om att få hjälp att söka soc om jag får kris vilket jag inte vill, tycker bara det känns så hemskt på något sätt, jag har alltid varit van att klara mig själv, då fick jag till svar att du kan väl låna av någon om du inte får dina pengar från sjukskrivningen i tid.

Hej hop livet är till för att prövas, några pinnhål till denna vecka sedan hoppas jag får pusta ut lite sista dagarna innan jag åker. Om nu fk godkänner det .... kom i alla fall ihåg att fråga fk damen hur man gör och det visade sig att det ska fyllas i en blankett som sen ska beviljas, nu är det ont om tid förstås, men inte stannar jag hemma för det om jag inte får svar eller nej heller för den delen, och hon vet ju i alla fall att jag sagt till och talat om hur det är med att jag faktiskt behöver komma bort för mitt tillfrisknande, ja jag tyckte det lät bra och visst mår jag tusen gånger bättre där än här hemma.

Lite svammel idag kanske men mitt live ser inte roligare ut än så här just nu, ska se om min T har lämnat nägot litet meddelande till mig kanske.